Meet: Nicholas Kawamura

Journal

Möt: Nicholas Kawamura

Möt: Nicholas Kawamura

Det är något alldeles särskilt med att kliva in i ett hem där musik, kreativitet och närvaro lever sida vid sida. När vi besökte Nicholas Kawamura i hans vackra hem i Charlottenlund blev det snabbt tydligt att här, bland stuckaturtak och terrazzogolv, bor en man som förstår balansen mellan passion, eftertanke och familjeliv.

Kamerorna rullade, ljuset föll mjukt in genom fönstret, och mitt i allt stod Nicholas — DJ, podcastvärd, radioprofil … och pappa.
”Jag är DJ, jag är podcastvärd, och jag gör fortfarande lite radio då och då. Men av alla yrkestitlar jag kan ha, vet jag vad jag innerst inne är heart: jag är pappa.”

Det finns ett lugnt varmt tonfall i Nicholas röst när han pratar om faderskapet. Hans podcast PAPA är en ärlig plats där han bjuder in andra pappor i för öppna samtal om livet som pappa — de stora känslorna, de små stunderna och allt däremellan.

Ett särskilt minne finns fortfarande levande kvar för Nicholas:
”Jag minns när jag höll mitt första barn i mina armar. Den känslan var unik — jag hade aldrig upplevt något liknande. Jag minns till och med vad jag hade på mig: ett par ljusa jeans med hål på knät. Det är märkligt hur man kan koppla livets största ögonblick till kläderna man bar.”

för Nicholas är stil och liv tätt sammanvävda. Precis som hans musik och hans familj har hans personliga stil utvecklats över tid.
”Min stil har förändrats i takt med att jag själv har förändrats under de senaste tio åren. Den har gått från att vara lite mer prålig till något renare och mer självsäkert. Mycket har skiftat sedan jag blev pappa och bildade familj.”

Det är samma lugna självsäkerhet man känner när man möter honom — jordnära, eftertänksam och trogen sig själv. 
Nicholas Kawamura är kanske mest känd för sina rytmer, men i dag är det inte bara musiken som sätter takten. Det är vardagsstunderna med barnen, de stilla samtalen över frukosten och de sällsynta pauserna när tiden tycks stå still.

Han påminner oss om att stil inte bara handlar om vad vi bär — utan om hur vi bär själva livet.